Det är tidig kväll i början av april på Österlen. Solen ligger lågt och smeker fjolårsgräset. Det varmgula ljuset gör att de bleka tuvorna skimrar i guld och de döda boklöven glänser som koppar. Himmelen är kraftfullt kornblå och trädens skuggor är skarpa och långa i det mjukt böljande landskapet. Det är helt stilla, så stilla att man kan höra vattnet porla i ån nere i ravinen och lammens enstaka bräkande bakom stengärdesgården där borta där grusvägen kröker sig som mest. 

Vi sitter på verandan utanför en av de röda stugorna och avnjuter ett vitt vin som är precis lika friskt för gomen som omgivningen är för ögat när tystnaden bryts. Gruset knastrar när bilarna tyst rullar in på gårdsplanen. Det dova ljudet av bildörrar som öppnas och stängs, en hund gnyr otåligt, dämpade röster. Det är dryga dussinet tjejer i alla åldrar. Några känner varandra sedan tidigare, de kramas. Andra är avvaktande, hälsar formellt och lite blygt. Men gemensamt för samtliga är att de är förväntansfulla och kvinnor av rätt kaliber. De är tjejer som vill lära mer om den ädla konsten att jaga med stående fågelhund. Helgen skall ägnas åt just detta. Vi är på träningsläger för tjejer arrangerat av tjejer... 

Fortsättning följer under länken nedan.

Hundsportreportage